Gengasen historia

Järnindustri, gatubelysning och båtar

Gengas räddade bilister och bilförare under andra världskriget. Det var brist på bensin och endast militär och myndigheter i Sverige fick köra sina fordon på bensin. Det inhemska bränslet, gengas, blev också räddningen för svensk industrin som kämpade med att få in och ut sina leveranser. Men gengasen började användas redan på 1800-talet då den användes för att hålla igång stora ungar inom järnindustri. Gengas användes som ersättning för stenkol, speciellt på platser där det fanns ett stort och billigt utbud av ved. Torv och träkol kunde användas även om ved och träflis var det mest förekommande råvarorna för att producera gengas. Gasen användes också i flera större städer runt om i världen som bränsle i gatubelysningar.

Axel Svedlund
Axel Svedlund

Två bröder ifrån Anneberg i Värmland, Anders och Karl Borgström, körde en fraktbåt på gengas på Klarälven. Industrimannen Axel Svedlund hjälpte till att fortsätta att utveckla brödernas idéer och 1932 startade han ett förteg som byggde gengasaggregat. Men det skulle dröja fram till 1940 innan användningen av gengas slog igenom ordentligt . Den franska firman Panhard & Levassor tillverkade den första gengasgeneratorn för motorfordon under 1920-talet. Ett problem var dock att jämfört med bensin så hade gengasen 40 procent lägre effekt. Bilarna som kördes på gengas var således både långsammare och svagare.

Vid andra världskrigets utbrott 1939 fanns det totalt 250 000 fordon i Sverige och man beräknar att ca 80 000 av dessa drevs med gengas. Sverige riskerade under andra världskriget att bli avspärrat. Denna situation kunde leda till en akut brist på bensin och oljebaserade produkter. Det var således viktigt att planera och introducera alternativa drivmedel.

Drivmedel för fordon

Under 1900-talet så utvecklades idéen att använda ved som drivmedel men det verkliga intresset för gengas som bränsle för fordon tog fart efter första världskriget, och länder som Österrike, Frankrike och Tyskland men även Sverige var mycket intresserade av att utveckla denna teknik. Kriget hade gjort länder uppmärksamma på vikten att vara självförsörjande på energiområdet men det var främst civila ekonomiska krafter som drev utvecklingen av gengas framåt. Folk ville helt enkelt kunna resa billigare.

gengas ubåtFörsvarsmakten i Sverige påbörjade 1933 en rad prov för att testa olika typer av fordon utrustade med olika sorters aggregat. Resultaten var positiva och 1937 började försvarsdepartementet en utredning, ”1937 års gasgeneratorkommitté”, där en rad praktiska prover studeras och sju veckor innan krigsutbrottet, den 8 juli 1939, kom ett slutbetänkande beträffande gengas. Sverige var berett att snabbt ställa om en stor del av sina fordon så att de kunde gå på gengas istället för bensin. Bilar, bussar och lastbilar kunde bli stående om Sveriges import av bensin blev stoppad. Yrkeschaufförer, statsministern i Sverige, prins Bertil och många andra personer uttalade sig i ett speciellt nummer i Dagens Nyheter – gengasnumret som utgavs 1941.

Gengas användes under krigsåren i många länder förutom Sverige och vid krigsslutet fanns det ungefär 500 000 fordon i världen som drevs med denna gas. Även spårvagnar och motorcyklar byggdes om så att gengas kunde användas som drivmedel.

Problem med gasen

Gengas utvinns genom torrdestillation ur kol eller trä, och genom att hetta upp bränslet i en miljö som är syrefattig bildas en gasblandning bestående av kolmonoxid och andra gaser såsom vätgas, vattenånga och metan utan att förbränning sker. Kolmonoxiden kan användas för att driva en motor. Ett problem var dock att gasen ofta var oren vilket slet hårt på motorn. Med tiden så förbättrades dock tekniken men ett annat problem ledde till flera dödsolyckor under andra världskriget, nämligen den giftiga gasen.

gengas historiaDet finns flera hälsorisker med gengasen och under krigsåren kunde avgaserna från gengasbilarna bestå av 30 procent eller mer av kolmonoxid som är väldigt giftig. Dagens gengasfordon har mycket lägre halt kolmonoxid. Kolmonoxid låg bakom många tragiska olyckor och 1941 så uppskattar man att tolv dödsolyckor inträffade i Sverige som följd av denna gas och hundratals andra livshotande olyckor ägde rum.

Problemet med kolmonoxid är att den är luktfri och att den hindrar syreupptagningen i blodet. Även mycket små halter av kolmonoxid kan leda till kroniska symptom och högre halter leder snabbt till döden. Ett problem var att det tog tid att starta ett gengasaggregat och om bilen startades inne i ett garage kunde snabbt farligt höga halter av kolmonoxid bildas innan bilen kördes ut ur garaget. Den farliga men mycket praktiska gasen blev snabbt populär under krigsåren men trots det ersattes den med bensin efter kriget.

Det tog lite tid efter kriget att se till att bensin och smörjoljor fanns tillgängligt så många bilister fortsatte att använda gengas en tid efter kriget. Dock så förknippades de tunga aggregaten med krigsåren och något år efter kriget hade mer eller mindre alla, förutom vissa entusiaster, gått tillbaka till att använda bensin som drivmedel. Många av de stora aggregaten avmonterades och ställdes in i lador eller slängdes på soptippen. Men i och med energikrisen under 70-talet kom nya teknikutvecklingar fram bland annat stratified downdraft för att förbättra och göra användandet av gengas säkrare.