Gengaständstickor

Speciella tändstickor

Gengasbilar krävde speciella tändstickor och nostalgiska retroaskar hittar man både i montrar på museum och på överskottslager. Tändstickorna doppades i silver och hade en knallgul spets. De var mycket längre än vanliga tändstickor, 20-30 cm långa och mycket grövre. Tändstickan tändes med hjälp av vanliga tändstickor eftersom de inte gick att dra mot ett tändsticksplån. De brann med ett bländande kritvitt sken. Varför behövdes då speciella tändstickor?

GengaständstickorDet tog tid att starta upp gengasmotor, ungefär 20 minuter. Längst ned i motorn så lade man ett bottenskikt av kol och ovanpå kolet ett galler. Kolen tändes med hjälp av gengaständstickor som brann längre än andra tändstickor, en nödvändighet för att kunna tända. Kolen fick inte brinna utan den skulle endast glöda och detta kontrollerade man med en fläkt utanför aggregaten med ett rör. När blå gas kom ut från röret så var fordonet redo för att köras. Grytan fylldes då på med flera säckar med kol, vanligtvis sex sju stycken säckar behövdes. Luckan öppnades så att det blev drag och den blåa röken försvann. Gasen i röret kunde man sedan tända med en vanlig tändsticka.

En spak användes för att starta fordonet ungefär som en choke på moderna bilar. Det var dock inte helt klart för många hur denna spak skulle användas och många förde spaken fram och tillbaka istället för att föra spaken långsam och lyssna på motorljudet. Vid ett speciellt motorljud så startade motorn ordentligt.

Giftig gas

Att tända aggregatet och att starta och föra ut bilen ur garaget var farliga moment. Kolmonoxid, koloxid (CO) kunde samlas i det slutna utrymmet. Antalet olyckor var så högt att det fanns förslag om att inrätta en speciell avdelning på Sabbatsberg som skulle fokusera sig på gengasolyckor. Meningen var att denna speciella gengaskliniken skulle vårda olycksoffren.