Vad är gengas?

Bensin och diesel betraktas inte längre som framtidens bränslen och en jakt på alternativa bränslen har börjat. Bilar och fordon som tankas med fossila bränslen bidrar till skadliga utsläpp av koldioxid (CO2) och förbränning av fossila bränslen är den största källan för utsläpp av koldioxid. En energikälla som finns tillgängligt lokalt är givetvis en dröm och i ett land med mycket skog som Sverige så har intresset ökat för att producera energi från biomassa.

gengas historiaNya idéer om hur man kan producera elström lokalt och sedan sälja den vidare har lett till ett förnyat intresse för gengas. Gengas eller generatorgas innebär att man producerar gas av ved eller träkol. Gasen uppstår vid förbränning av trä eller kol. Denna förbränning är ofullständig, pyrolys, och gasen består av kolmonoxid (CO) även kallat koloxid vilket innebär att den är giftig innan den förbränns. Gengas består också av vätgas, koldioxid och metan.

Den ofullständiga förbränningen av träkol eller ved i en gasgenerator producerar kolmonoxid som förbränns i cylindrar eller förgasare till koldioxid. Alla förbränningsmotorer körs på ånga, inte vätska. De flytande bränslen som används i bensinmotorer förångas innan de kommer in i förbränningskammaren ovanför kolvarna. Syftet med en cylinder är att omvandla fasta bränslen till gasform och att hålla gasen fri från skadliga beståndsdelar. Ett gasgeneratoraggregat är både en energiomvandlare men på grund av enkel konstruktion och stora värmeförluster så var verkningsgraden låg i de första gasaggregaten som producerades, ca 60 procent.

Stora aggregat

Ordet gengas förknippas lätt med andra världskriget då bristen på olja gjorde att man använde det som fordonsbränsle i Sverige. Bilarna förseddes med stora aggregat med gas. Aggregaten GENGAS aggregatkunde inte målas eftersom de blev väldigt varma så många bilder från andra världskriget visar lite smått konstiga bilar utseendemässigt. Det fanns flera olika lösningar och aggregaten kunde byggas in i bagageutrymmet eller hängas på motorhuven. Aggregaten med gengas kunde också monteras på en släpvagn som monterades efter bilen. Förbud mot privatbilism infördes snabbt efter krigsutbrottet och ungefär ett år efter krigsutbrottet, december 1940, så tilldelades ingen bensin till privatbilister.

Gengasaggregaten drivs med vedkubbar som är lika stora som en tändsticksask, 3 till 6 cm. Kvaliteten på vedkubben påverkar förbrukningen och en normal förbrukning per mil är 15- 20 liter. Typ av träslag, och även hur fuktig vedkubben är, påverkar dock hur mycket man behöver använda. Bokträ kan man köra en längre sträcka på jämfört med alträ och torr ved är bättre än fuktig ved. En stor fördel med tanke på alla barrträd som växer i Sverige är att även barrved kan användas. Bok och björkved ger tunga kol, vilket är bättre än det lättare kolen som kommer från barrträd.

Ny teknik

Idag har många svårt att föreställa sig att leva helt utan en bil och diskussioner om koldioxidutsläpp från bensindrivna bilar har lett till ett ökat intresse för gengas. Sedan andra världskriget har det speciella drivmedlet förvandlats från att vara en räddare i nöden till en hobby för veteranbilsentusiaster. Idag är det utveckling av denna teknik, som startade under slutet av 1800-talet, som har lett till ett förnyat intresse. Flera olika tekniker för att göra användning av drivmedlet både säkrare och mer effektiv har föreslagits, exempelvis stratified downdraft.